swedbackjosefin

Jag känner mig ensamre än någonsin förut, saknar närhet, beröring och kärlek. Helt lost i mig själv. Vissa dagar känns allt helt okej, men idag känns allt för jävla skit. Ett rent helvete känns livet som idag om jag ska vara helt ärlig.

Visst jag kanske ler och allt försöker vara glad, för jag försöker vara den jag visar utåt. För jag orkar inte jämt vara den som gråter och hatar livet. Men så är det verkligen just nu, orkar inget längre. Orkar inte ta tag i skolan längre, orkar knappt gå utanför dörren, orkar knappt vara social längre. Möter helts inte blickar bara för att slippa säga hej. Det som för mig alltid varit en självklarhet förut, men inte nu längre.

Alla säger livet är såhär, JA JAG VET! Men det är så jävla jobbigt, ja livet går vidare, vidare utan mig. Och de dödar verkligen mig på insidan. Vet att många tycker jag överdriver, men de är verkligen så jag känner. Att jag dör inombords utan dig. Nätterna är värst, då tankarna kryper in på och ta över mitt huvud och inte mest alla minnen och saker man skulle gjort.

Så snälla säg inte till mig att de blir bättre, jag vet redan det. Säg inte till mig att det finns fler, för de vet jag redan. Säg inte till mig att de bara en av alla killar i rad, för jag vill bara ha honom. Säg inte till mig att det är okej att gråta, för det vet jag redan. Säg heller inte att han var en idiot, för det var jag som betedde mig som en idiot.